Behandla din artros i mobilen med Joint Academy. Läs mer

Artros – fakta, symtom, diagnos & behandling

Artros, eller osteoartrit som det också kallas, är världens vanligaste ledsjukdom. Över 500 miljoner människor världen över lever med artros. Men vad är artros egentligen, vad är det som händer i leden och vad är typiska symtom för sjukdomen?

Illustration på en frisk knäled till vänster och en artrosdrabbad knäled till höger.

Artros i viktbärande leder

Artros kan drabba vilken led som helst i kroppen men är vanligast i knä, höft och i fingrarnas ytter- och mellanleder. Våra knän och höfter är viktbärande leder, det vill säga de utsätts för mycket kroppsbelastning, vilket är en stor anledning till varför man oftast drabbas av artros i dessa leder. På grund av att vi lever allt längre samt att antalet överviktiga i samhället ständigt stiger, så ökar prevalensen* av artros i världen med varje år.

En folksjukdom med ett stort mörkertal

Artros klassas som en folksjukdom på grund av dess höga förekomst i befolkningen. Ungefär 1 miljon svenskar har artros och man beräknar att omkring 25% av alla vuxna över 40 år har fått diagnosen artros i en eller fler leder. Har man artros i tre eller fler leder samtidigt brukar man tala om generaliserad artros. Detta är dock ett relativt ovanligt tillstånd.

Det finns ett stort mörkertal av drabbade bland befolkningen då många lever med artros utan att söka vård eller få behandling. Att inte söka vård för smärta eller stelhet i en led kan bland annat bero på att symtomen ofta accepteras som en del av åldrandet. Av den anledningen är utbildning om sjukdomen så viktigt, då ökad kunskap om tidiga tecken spelar stor roll för att behandla ledsjukdomen framgångsrikt.

Incipient, primär och sekundär artros

Begreppen incipient, primär och sekundär artros används sällan idag. Trots det kan man undra över vad termerna betyder. Incipient artros är ett begrepp för att beskriva begynnande artros på en röntgen eller MR bild, det vill säga när sjukdomen är i ett tidigt skede och man ofta inte har några eller väldigt lindriga symtom. Artros är nämligen en sjukdom som utvecklas under lång tid och i vissa fall kan man ha förändringar i leden långt innan man får besvär med smärta och stelhet. Diagnosen artros ska dock alltid fastställas utifrån patientens symtom, sjukdomshistoria och riskfaktorer. Förändringar i leden som syns på röntgen eller MR men som inte ger symtom, bör istället ses som riskfaktorer för artros och inte användas för att ställa diagnosen. Artros behandlas i första hand utifrån patientens symtom och inte synliga ledförändringar. 

Att dela upp artros i två kategorier – primär och sekundär – baserat på bakomliggande orsak, var något man tidigare gjorde på vårdspråk. Primär artros är definitionen för artros som utvecklats utan känd orsak, medan sekundär artros är artros som utvecklats till följd av en skada eller annan sjukdom. Begreppet primär artros har dock på senare tid slutat användas inom vården, då forskning pekar på att ledsjukdomen ofta beror på flera olika faktorer tillsammans. Utifrån en patients sjukdomshistoria och förekomst av riskfaktorer, kan man för det mesta förklara varför ledsjukdomen har utvecklats, även om flera riskfaktorer föreligger. Därför kan man egentligen säga att all artros är sekundär eftersom det alltid finns en eller fler bidragande orsaker till sjukdomsutvecklingen.

Symtom på artros

Artrossymtom kommer ofta smygande och kännetecknas främst av ledsmärta och stelhet. Ofta debuterar symtomen i samband med ett mindre trauma som normalt sett inte skulle givit några symtom. Ibland, och vanligen i senare skeden, förekommer även vilovärk och värk på natten. 

Andra symtom på artros är svullnad, ömhet och ibland även rodnad runt leden. Vid knäledsartros försämras rörligheten i knät och knät kan upplevas som stelt, särskilt på morgonen eller efter stillasittande. Det kan även låsa sig och knäppa och knaka. Har man höftartros får man ofta smärta i ljumsken som strålar ända ner till knät. Vid fingerartros kan fingrarna svullna upp. Det är också relativt vanligt att knutor uppstår på fingrarnas ytter- eller mellanleder. De allra flesta som drabbas av artros, oavsett led, kan dock fortsätta att leva ett aktivt och ofta smärtfritt liv med hjälp av handledd, anpassad träning.

Det som är vanligt för artros är att symtomen går i skov.  Det innebär att de varierar i intensitet, ofta utan synbar anledning. Till exempel kan man har väldigt svåra smärtor under en period för att sedan ha inga smärtor alls under en annan.

De vanligaste symtomen på artros är:

  • Smärta i leden
  • Stelhet i leden 
  • Svullnad runt leden
  • Knäppningar och knakningar i leden

Hur ställs diagnosen artros?

Artros är en så kallad klinisk diagnos. Det innebär att diagnosen ställs utifrån de svar som vårdgivaren får på frågor om patientens symtom, sjukdomshistoria och ledfunktion. Ibland kan man även få göra olika funktionstester. En röntgen behövs inte, såvida inte osäkerhet kring diagnosen föreligger. Symtom och röntgenfynd stämmer nämligen ofta inte överens. Artros kan diagnostiseras av en fysioterapeut eller läkare. Upplever man smärta eller stelhet i en led bör man vända sig till sin vårdcentral eller direkt till en fysioterapeut.

Hur påverkas leden vid artros?

Sjukdomen drabbar hela leden, det vill säga brosk, ben, menisk, ligament, ledhinna och senor. Det talas dock ofta om att artros är en brosksjukdom. Detta beror på att forskningsfokus länge legat på vad som händer i brosket när en led drabbas av artros.

Brosk är en stödjevävnad i kroppen som hittas i olika delar av kroppen. Det finns tre typer av brosk, men ledbrosk är den vanligaste brosktypen. Ledbrosket klär skelettändarna i leden (ledytorna) och gör benen i leden “hala”, så att de enkelt kan glida mot varandra när vi rör på oss. Brosket hjälper också till att fördela den belastning som våra leder dagligen utsätts för. Normalt sker en ständig uppbyggnad och nedbrytning i broskvävnaden.

Vid artros bryts ledbrosket ner snabbare än det hinner byggas upp vilket gör att ledytorna börjar glida sämre mot varandra. Det kan medföra stelhet och smärta samt att det “knakar” i den drabbade leden. Exakt vad det är som orsakar denna process är vi ännu inte helt säkra på, inte heller i vilken ordning artrosförändringar sker i de olika vävnaderna i leden. Det vi vet är att förändringarna ger symtom och att de är relaterade till riskfaktorer.

Riskfaktorer för artros

Vem som helst kan drabbas av artros. Trots att det inte går att säkerställa anledningen till varför en individ utvecklar ledsjukdomen, så känner vi till en rad olika riskfaktorer, både behandlingsbara och icke-behandlingsbara. Kända behandlingsbara riskfaktorer är:

  • Övervikt/fetma
  • Långvarig, monoton arbetsbelastning
  • Belastning förenat med muskelsvaghet
  • Ledskador

Kända riskfaktorer som inte är behandlingsbara är:

  • Ålder
  • Gener (ärftlighet)
  • Biologiskt kön

När man talar om att ålder är en riskfaktor, handlar det inte om att ledsjukdomen är en del av det naturliga åldrandet. Det har istället med att göra att den som är äldre har en led som varit utsatt för överbelastning eller andra riskfaktorer över en längre tid. 

Sjukdomen utvecklas i större utsträckning hos kvinnor efter övergångsåldern. Dubbelt så många kvinnor än män drabbas av artros. Ärftlighet utgör mellan 40-65% av risken för att drabbas av artros, beroende på led. Har man artros i släkten finns det alltså en förhöjd risk att man själv utvecklar sjukdomen i en eller fler leder.

Artros är vanligare bland personer som arbetar inom yrken där monoton arbetsbelastning förekommer. Om man ständigt belastar knäna eller händerna på samma sätt under många år, ökar risken för att drabbas av artros. Några yrken som ofta innefattar repetitiva rörelsemönster är bland annat golvläggare, murare och frisör.

Tidig artrosutveckling efter ledskada

I vissa fall kan artros uppkomma till följd av ett akut trauma mot leden i unga år. Man brukar då tala om att patienten drabbats av posttraumatisk artros. Detta är vanligt bland elitidrottare, men även individer utanför denna grupp kan råka ut för en ledskada som bidrar till tidig utveckling av artros. Ungefär hälften av alla som råkar ut för en knäskada utvecklar symtom på artros 15-20 år efter att skadan inträffat.

De vanligaste ledskador som medför ökad risk för att drabbas av artros senare i livet är meniskskador i knät, speciellt i kombination med korsbandsskador. Korsbandsskador är relativt vanliga inom sportgrenar med många vridmoment, såsom fotboll och handboll. Forskning har visat att kvinnor löper 3-5 gånger större risk än män att skada det främre korsbandet än män. Detta tros bero på hormonella och anatomiska faktorer.

Artros ska alltid, oavsett ålder och riskfaktorer, behandlas likadant med träning och patientinformation som grundbehandling.

Hur artros behandlas

Trots att artros är en livslång sjukdom, kan det vara skönt att veta att den kan behandlas. Med rätt information och handledd träning som utgör grundbehandlingen vid artros, går det att långsiktigt lindra sina artrossymtom.  Viktkontroll vid behov är också en del av grundbehandlingen. Att gå ner i vikt om man är överviktig kan lindra smärtan då mindre kroppsvikt minskar belastningen på lederna. Däremot är det viktigare att ha starka muskler än att väga mindre. Det handlar egentligen om att inte bära på mer vikt än vad kroppen klarar av att bära upp.

Att få diagnosen artros innebär inte att du inte kommer att kunna utföra samma aktiviteter eller leva samma aktiva liv som du tidigare gjort. Regelbunden träning, som är den bästa “medicinen” mot artros, ger dig chansen att leva ett aktivt liv med betydligt mindre smärta. Alla artrospatienter bör påbörja grundbehandling av artros direkt efter diagnos för att få bästa möjliga resultat. Anpassade träningsövningar för att lindra dina artrossymtom kan du få råd om av en fysioterapeut. 

Runt om i landet finns så kallade artrosskolor som man kan anmäla sig till om man har drabbats av artros i knä, höft eller hand. Här kombineras utbildning om sjukdomen med anpassade träningsövningar. Utbildningen ökar förståelsen för sjukdomen, men också för hur livsstilen i stort påverkar symtomen. Träningen erbjuds i grupp, men varje deltagare får också ett individuellt träningsprogram. Idag kan man även få digital artrosbehandling.

Kompletterande behandlingar

Kompletterande behandlingar såsom smärtstillande läkemedel och operation ska endast ses som ett tillägg till grundbehandlingen när den inte gett tillfredsställande resultat.

Intag av smärtstillande läkemedel bör aldrig ses som en långsiktig lösning, då frekvent användande medför flera risker. Man kan också få behandling med kortison som injiceras in i den drabbade leden för att tillfälligt lindra smärtan i leden. Även denna behandlingsmetod ska ses som en temporär lösning då upprepade kortisoninjektioner kan skada brosket.

En del tycker att alternativa behandlingsmetoder hjälper vid artros, som till exempel olika naturläkemedel, akupunktur och TENS. Däremot finns det inte tillräckligt mycket vetenskaplig evidens för att dessa behandlingar skulle ha bättre effekt på artrossmärta än placebo. Man kan testa sig fram och se vad som fungerar för en själv.

Operativ behandling

En sista utväg, när inget annat fungerar och man lider av allvarliga symtom, är kirurgi. En operation medför dock alltid risker och bör undvikas i så stor mån som möjligt. Det är endast 10-20% av alla med artros som verkligen har behov för en operation. Man ska också känna till att träning är viktigt även om en operation blir aktuell. Att träna både innan och efter en operation minskar riskerna vid operation, förkortar rehabiliteringen och förbättrar resultatet.

Vikten av tidig behandling

Många väntar med att söka vård för sina stela och värkande leder. Kanske tror man att ledsmärta är en naturlig del av åldrandet. En del tycker inte att de har tillräckligt med ont för att uppsöka läkare eller fysioterapeut. Andra tror att smärtstillande läkemedel är den enda behandlingen som finns för att lindra ledsmärta. Oavsett anledning är det viktigt att kontakta vården när man drabbas av ledbesvär. Tidig diagnos och behandling är viktigt för att långsiktigt och hållbart minska eller lindra sina symtom.

Att träna när det gör ont

Man ska inte vara rädd för att träna med ledsmärta. En stillasittande livsstil leder bara till att symtomen förvärras. Dessutom ökar det risken för andra kroniska sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Att det gör ont när man tränar är inte farligt. Så länge smärtan har gått tillbaka till sitt “normaltillstånd” inom 24 timmar, så kan man fortsätta träna i samma takt. Har den inte det så kan man minska intensiteten till nästa gång. 

Har man perioder av mycket smärta kan det kännas svårt att börja eller fortsätta träna. Ett generellt råd är att försöka vara så fysiskt aktiv som möjligt även när man har ont, då det kommer göra det lättare att handskas med smärtsamma perioder på sikt. Man kan under en kort period ta smärtstillande läkemedel såsom paracetamol och ibuprofen för att lättare komma igång med träningen.

Hjälpmedel vid artros

Har man svår knä- eller höftartros kan man vid behov använda olika hjälpmedel som till exempel kryckor eller käpp. Det finns också hjälpmedel som underlättar i vardagen, som extra långa skohorn eller griptänger. Har man artros i fingrar eller tummen finns det flera ergonomiska redskap/hjälpmedel såsom specialanpassade saxar, burköppnare och tubklämmor att köpa. Vid artros i foten kan skor med rullsula eller avlastande skoinlägg kännas lindrande.

Förebygg artros

Det finns åtgärder för att minska risken att drabbas av eller försämras vid artros. Du kan i första hand se över om du har några riskfaktorer, då en del går att påverka. Påverkbara riskfaktorer är ledskador i samband med sport och idrott, övervikt, fysisk inaktivitet, svaga muskler och enformigt tungt arbete. Risken för drabbas av sjukdomen ökar ju fler riskfaktorer du har. Har du artros i släkten är det extra viktigt att se över sin livsstil för att försöka förebygga att drabbas av sjukdomen senare i livet.

I förebyggande syfte kan man till exempel undvika tung arbetsbelastning och variera arbetsställningen på jobbet. Att vara fysiskt aktiv hela livet kan också hjälpa till att förebygga ledsjukdomen. Lederna behöver motion och fysisk inaktivitet är varken bra för lederna eller den allmänna hälsan. Är man överviktig kan man se över sin livsstil och ändra sina kost- och motionsvanor. Det handlar dock mest om att musklerna ska orka bära upp kroppsvikten. Därför är det viktigare att träna för att stärka sina muskler än att lägga fokus på att gå ner i vikt.

Skadeförebyggnade träning för idrottare

För att undvika knäskador bland unga idrottare, är det viktigt att idrottsklubbar väver in skadeförebyggande träning i den vanliga träningen. Detta gäller speciellt inom sporter där skaderisken är hög såsom fotboll, handboll och basketboll. Skadeförebyggande träningsövningar stärker muskulaturen runt den utsatta leden samt förbättrar balans, knäkontroll och stabilitet. På så sätt minskas risken för att råka ut för en menisk- eller ledbandsskada. En knäskada ökar risken för att drabbas av artros i ung ålder. 

*Prevalens är ett begrepp för antalet personer i en befolkning som är drabbade av en sjukdom.

Ladda ner Joint Academy
Joint Academy App Joint Academy App

Behandla artros och ryggsmärta direkt i mobilen

Få ett sms med länk för att ladda ner appen

4.7
10,000+ recensioner
100 000+ Patienter behandlade
  • 5 minuter om dagen

  • 0kr i patientavgift

  • Inga väntetider

Behandla artros och ryggsmärta direkt i mobilen
Border

Behandla ledsmärta direkt i mobilen

Med Joint Academy får du ett personligt träningsprogram för att minska ledsmärta.

Ladda ner appen