Tumbasartros – symtom, diagnos & behandling
Tumbasartros (artros i första karpometakarpalleden, CMC-1 leden) är en vanlig form av artros i handen. Första karpometakarpalleden som oftast drabbas, är belägen i tumbasen, där tummen möter handleden.
Symtom vid tumbasartros
Vanliga symtom på artros i tummen är smärta och stelhet i tumbasen. Det kan bli svårt att utföra enkla vardagsaktiviteter som kräver grepp- eller nypstyrka som till exempel öppnandet av burkar eller syltlock.
De vanligaste symtomen på artros i tummen är:
- Smärta i tumbasen
- Stel tumme
- Ömhet
- Svullnad
- Nedsatt grepp- och nypstyrka
- Nedsatt rörelseutfång
- Krepitationer i tummen (ofta i senare stadier av sjukdomen)
- Benutväxter (osteofyter)
Om du har symtom på artros i tummen kan det vara bra att uppsöka en fysioterapeut, arbetsterapeut eller en läkare för att få rätt diagnos.
Riskfaktorer för tumbasartros
Det finns en rad olika riskfaktorer som kan bidra till utvecklingen av tumbasartros. Huvudriskfaktorer för artros i tummen är ålder, kvinnligt kön, genetik och övervikt. Kvinnor löper tre gånger så hög risk än män att drabbas av artros i tummen. Bland kvinnor debuterar tumbasartros oftast efter klimakteriet.
Andra riskfaktorer för artros i tummen är en tidigare skada (fraktur, stukning, ligamentskada), extremsporter som kräver mycket handstyrka (till exempel bergsklättring) och yrken där repetitiva handrörelser förekommer (bland annat frisör och massör).
Hur tumbasartros diagnostiseras
Traditionellt diagnostiserade man artros med hjälp av röntgenundersökning. Enligt Socialstyrelsen och omfattande forskning bör artros i första hand diagnostiseras av kunnig vårdpersonal genom en bedömning av patientens sjukdomshistoria, ledfunktion och smärtbild. Riskfaktorer bör också has i åtanke när diagnosen ställs.
Diagnosen tumbasartros, precis som all annan artros, ska i första hand ställas genom en klinisk diagnos. Tummen behöver inte röntgas om man misstänker artros och tidiga stadier av artros i tummen syns för det mesta inte på en röntgenbild. Röntgen kan bli aktuell för att se graden av artros inför en operation eller vid misstanke om differentialdiagnoser.
Hur tumbasartros behandlas
Grundbehandlingen vid tumbasartros är patientutbildning i kombination med anpassade övningar för tummen.
Anpassade övningar för tummen bör tillhandahållas av en fysioterapeut eller arbetsterapeut. Detta kan göras antingen fysiskt eller digitalt. Fysioterapeuter och arbetsterapeuter kan även ge praktiska råd om hur man enklare kan utföra vardagsaktiviteter med hjälp av ergonomiska hjälpmedel och ortoser.
Det finns ett flertal ergonomiska hjälpmedel som gör livet lättare för den som lever med artros i tummen. Exempel på sådana hjälpmedel är speciella burk- och konservöppnare, tubklämmare och saxar. En tum- eller handledsskena kan ge symtomlindring för vissa patienter.
Övningar för tummen bör ständigt anpassas utefter patientens förmåga, smärttillstånd och funktionsnivå. Individuella övningar kan hjälpa till att lindra smärta, öka grepp- och nypstyrkan och förbättra rörelseomfånget.
Som ett komplement till grundbehandlingen, om man har mycket ont i tummen, kan receptfria smärtstillande läkemedel användas under korta perioder. Det är viktigt att diskutera användningen av smärtstillande medel med din läkare för att undvika biverkningar och läkemedelsinteraktioner.
Kortisonsprutor i tummen
Kortisoninjektioner ges ibland som ett komplement till grundbehandlingen för att behandla tumbasartros. Dessa injektioner ger dock endast kortvarig symtomlindring och ska alltid administreras av en erfaren specialist. Kortisoninjektioner ska användas med försiktighet och endast när artrossymtomen inte lindras med hjälp av regelbundna, anpassade tumövningar. Upprepade kortisoninjektioner kan skada brosket i leden och påskynda artrosutvecklingen.
Operation: den sista utvägen
Vid svåra symtom eller när grundbehandlingen inte gett tillfredsställande resultat, kan kirurgi bli aktuellt. Den vanligaste operationmetoden vid artros i tummen är en trapeziektomi. Vid en trapeziektomi tas trapezium (ett litet handledsben i tumbasen) bort. Mindre vanliga operationsmetoder är steloperation och protesoperation. De flesta tumoperationer utförs under lokalbedövning.
Även om en operation kan ge goda resultat för många patienter är det aldrig riskfritt. Alla operationer medför risk för att utveckla blodproppar och infektioner.
